Musik som ger överjordisk ro

Karlstad Kammarkör möter pianisten Steve Dobrogosz

Musik som ger överjordisk ro
 

VF  2006-10-24
KARLSTADS KAMMARKÖR MÖTER PIANISTEN STEVE DOBROGOSZ
* Dirigent Anders Göranzon
* Stråkensemble
* Karlstads domkyrka i söndags

 
       Steve Dobrogosz är amerikanen som flyttade till Sverige, och som sedan 80-talet varit en av våra mest aktiva pianister. Han har samarbetat med sångerskor och körer runt om i Norden, gett ut åtskilliga plattor med egen musik och även komponerat orkesterverk, kammarmusik, orgel- och pianostycken. Han rör sig från pop och gospel till jazz och klassisk musik, men i grunden finns en stark harmonisk och melodisk känslighet, parad med rytmisk vitalitet och "gospelsväng".    
 
 
I Mass från 1992 spelade han tillsammans med en stråkkvintett och Karlstads Kammarkör. Om man ska beskriva musiken, så är det med ord som läcker, luftig, välskriven, svängig, melodisk.
       KAMMARKÖREN LÅTER väldigt bra under sin dirigent Anders Göranzon. Bra balans, fylligt, ingen röst som sticker ut, varm klang, stor dynamik. Noterna sitter och precisionen är bra överlag. Man har gjort ett mycket bra arbete, för det låter verkligen proffsigt. Hoppas att detta håller i sig till nästa år, då kören firar sitt 30-årsjubileum. Då har vi något stort att se fram emot! 
       Pianot har också en stor roll i mässan, med rena solopartier och ackompanjemang av olika slag. De fem satserna är ganska olika: Kyriesatsens svängiga och energiska musik med udda taktarter och intensiva stegringar, Gloriasatsens mer nedtonade växelspel mellan unison kör och piano, Credo med drivande komp och djärva harmoniska kast, Sanctus med mer gospelpräglade utspel och Agnos Dei, en mjuk och melodisk musik med läckra ljusa pianokaskader mot den andlöst vackra harmoniken i kör och stråk.
        DESSFÖRINNAN FICK Dobrogosz visa sitt pianospel i en lång improvisation i fem delar, byggd på eget material. Ett luftigt och lätt anslag, eftertänksamhet, harmonisk rikedom, sväng och ett tryggt lugn i botten gör det till en njutning att lyssna.
       Inledningens Te Deum för enbart kör och stråkkvintett är från 2002. Här har Dobrogosz nästan helt skalat bort jazzklangerna och skrivit ett renodlat romantiskt körverk i 1800-talsstil. Jag tycker mig höra likheter med både Faurés Requiem och Otto Olssons Te Deum. Men det är ingen pastisch, utan Dobrogosz har, liksom många andra tonsättare, valt att uttrycka sig i en etablerad stil. (Numera finns det ju inga "modernistpoliser" som dikterar vad som är tillåtet eller inte inom musiken, turligt nog.)
       Det moderna är väl att stycket helt saknar de kontraster, som förmodligen skulle ha funnits i ett äldre verk. Det håller sig till ett tryggt andantetempo rakt igenom, och byggs upp i några olika avsnitt. Allt mycket vackert och tacksamt skrivet för sångarna.

       Det är en musik som lugnar själen, en flykt till ett rike fritt från världens konflikter och problem. Kören sjunger rent och mjukt och skänker en överjordisk ro till mitt sinne. Det måste vara ett tecken på verkligt bra andlig musik.

LARS JOHANSSON